Eftersom jag är kissnödig hela tiden så betämde vi att köpa en till toalettstol. Då den inte fick plats i vårt trånga badrum ställde vi den i vardagsrummet istället. Perfekt! Finemang! Nu kan man kissa å se på tv samtidigt:)

Våldnaden vid Masthuggskyrkan;) Den snabba våldnaden.

Efter en halv dag av surande bestämde jag mig för attändra mood. DEt är ssgt lika viktigt attfå vara arg som glad, men det är inget vidare roligt=P

Började fundera på varför jag eg var så sur å less och vad jag kunde göra åt det. Och precis som jag redan visste var det bara helt oväsentliga saker, och inte så svårt att ändra dem till det bättre!

Bestämde mig för att göra ett försök:

Pluggade effektivt. Åt en god macka med getost och kalkon. Och en lussebulle *Mmmm*(får nog lugna mig lite med lussebullandet om jag inte vill gå upp 30 kg denna graviditet;)

Diskade, städade lite, plockade..

Klädde mig och gick ut å körde intervaller i adventsmörkret. Kändes rätt bra faktiskt! Bättre än jag trott. Går ju inte fort, men det känns bra och det är det viktiga!

Sedan tvättade jag all tvätt.

Och överraskades med en god sallad med lyxräkor!

Nu kommer jag garanterat sova gott.

Tänk vad allt kan bli annorlunda plötsligt bara för att man ändrar inställning!

Det är inte hur man har det utan hur man tar det!

Man kan ju göra en stor grej av vad som helst!

I förmiddags kände jag mig seg, dålig, grinig. Tyckte att jag inte fattade något av plugget, -och hade ingen motivation att fatta heller. Ingen motivation att träna elle städa heller..(eller rättare sagt att ta tag i att börja)

För jag vet ju att om jagväl  börjar är jag grymmast och har kul! (ja,det kan tom vara kul att städa å plocka!)

Summering av en ganska bra vecka:

Antal pluggtimmar: rätt många

Antal förbrukade m snor-papper: flera kilometer

Antal timmar sömn: Över 8h/ snitt (fast jag gick upp 4.15 i onsdags)

Antal ätna lusskatter: 3st

Träning: rätt kasst, men nu är jag ju positiv, så efter omständigheterna att det var första veckan efter en 10dgr sjukperiod och influensavaccin-insprutning, så var och är det väldigt bra!

Mån:Distanslöp 95'+Cykel 90'

Tis: Intervall 7'+4x5','5xkort +helkroppstyrka

Ons:1)Morgonjogg 40'                 2) Cykel 90'

Tors: Vila

Fre:1) Distanslöp 1.45                 2) Helkroppstyrka

Lörd: Vila

Sönd: 1) Morgonjogg 45-50'         2)Intervall 10x3'/60" + 30'upp.-och nerjogg

Herkules rår om en trött, varm å hängig Emma, som spenderar lördagseftermiddagen och kvällen i   framstupa-sidoläge

Jäkla skithelg! Jaa,jag är sur, grinig och less. Det är inge kul å läsa om någonannans gnäll, men sluta läs då, för jag tänker hur som helst dela med mig!

Ibland går allt bara fel och blir dåligt. Och när den känslan infunnit sig är det svårt att stanna upp, tänka efter,- och inse att allt inte är så tokigt ändå!

Men man måste få vara sur och arg ibland! Likaväl som det är ok att vara glad är det ok att vara sur, annars vore det ju inte någon sund balans!

Sitter och dricker kaffe, fast det smakar rävgift idag, men det struntar jag i, har bestämt mig att jag Ska tycka om kaffe igen...

I väntan på att hjärnan ska börja fungera så jag kan komma igång med plugget.

Just nu känns det som jag kan absolut ingenting rörande det ämne jag ska vara expert på om tre dagar. Fattar inte vart allt jag läste in förra veckan har tagit vägen..?

Vad har jag gjort i helgen då: Jo, ingenting. Blev varken träning, fest eller plugg efetr jobbet igår. Var jättehängig, hade huvudvärk och på på kvällen började jag koka, hade nog feber.. Antar att det var sviterna efter influensasprutan..

Idag känner jag då ingenting, förutom ont i armen,men det spelar väl knappast någon roll.

Nu har jag varit frisk (dvs befriad från halsont) i en vecka, men är fortfarande så täppt att jag hör som tanterna på långvården och dessutom måste jag snyta mig var 5 minut, vilket lett till att min näsa håller på att trilla lös.

Miljövänligt värre! Går väl si sådär 3 rullar om dagen till mitt snytande. Och faktumet att jag blir kissnödig ungefär lika ofta gör det ju inte bättre..

För att dryga ut eländet har en av mina tre återstående visdomständer börjat hålla på..Hade problem med en förra året vid denna tid som jag opererade bort, och det är en fasansfull historia i sig. Får panik av bara tanken på att den sagan ska upprepa sig.

Hemtjänsten måste ha tagit semester utan att ha meddelat oss något, de har inte varit här på länge och tvättkistan är överfull och dammråttorna så många att inte ens katten bryr sig om at jaga dem.

Men vad fasen spelar sådant för roll. Jag är inte den som gräver ner sig eller hetsar upp mig över sådana oviktigheter som att det är lite stökigt! Men nu är det för mkt allt på en gång! Tusen saker skriker på mig om att bli gjorda, men jag har ingen lust att göra något av dem.

Gör mig frustrerad att inte kunna hämta kraft från träningen heller. Kroppen samarbetar inte. Och tom det faktum att jag inte kan klaga och undra varför jag känner mig så tung och seg, gör mig irriterad. För det vet jag ju redan. Men det blir inte roligare för det!

Lördag. Lönehelg. Jul. Första adventshelgen dessutom. Kan det bi värre?

Stackartackars stackars alla som idag måste/ ska stressa runt i Göteborg för att hitta de perfekta juklklapparna till familj, vänner och bekanta och gud vet alla som man ska köpa till.

Fast frågan är om denna helg är värst? Jo, kanske för det är nu alla har fått pengar, men å andra sidan är ju värsta stressen dagarna just innan julafton.

Jag ska göra mitt bästa för att hjälpa alla stackare genom att ge bästa möjliga service på Naturkompaniet (där de bästa klapparna för alla finns!:)

Själv tänker jag inte köpa en enda klapp.

Eller jo...Min äskling ska nog få en liten överraskning eftersom jag jag får åka till Sydafrika och inte han...(men säg inget)

Jag gillar jul, det är msigt med alla tända ljus, alla goda dofter (och framförallt alla lussekatter som jag är tokig i!), samvaro med vänner och familj ocg det. Men jag hatar stressen och hysterin!

Har de senaste åren nästan struntat i julen. Inte julpyntat hemma, inte bakat, inte köpt klappar. Men det kommer vi ändra på när babyn kommer, jag vill att den ska ha samma fina julbarndomsminnen som jag har!

Laddat med en gigantisk portion gröt (som är min favoriträtt), äggmacka och sovmorgon så nu är jag redo att dyka in i shopparnas julstress. Efter jobbet är planen att träna     och ikväll ska vi på fest hos ett par vi inte känner. Trevligt att träffa nytt folk!

Vaken å laddad inför denna nya spännade fredag!:)

Drömde något otrevligt om min uppsats som jag kämpade med sent omsider igårkväll, och som tillslut blev klar,- och tom ganska bra enligt mig själv. Dock drömde jag att min mamma läste den och sågade den totalt. När jag vaknade hade jag alla ändringar jag planerat att göra klara och tydliga i skallen. Men de förvann i samma stund som jag tvättade av ansiktet. Och tur var kanske det, för efetrsom mamma inte läst den så kanske jag inte bör ändra den efetr hennes dröm-kritik...

Hjärnan full av näringslära har jag dock fortfarande. Måste försöka tömma ut lite, för det är ju inte det som ska vara där nu.

När man är gravis rekommenderas man äta en uppsjö av kosttillskott. Enligt mig en uppsjö: jag är inte direkt någon fanatiker av tillskott. Jag anser att om man äter så varierat och regelbundet som jag:

Frukost, litet mellis, Lunch, mellis, middag (och ibland något på kvällen, läs:tidig natt eftersom vi vanligtvis äter middag runt halv åtta-åtta..), varje dag, så behöver man inga tillskott.

Men nu har jag ändrat mig lite.Efter det fantastiska järnet kom in i, och räddade, mitt liv. Denna vår å sommar jag jag varit sjukt trött.  Kunnat ta powernapar på 3-4 timmar fast jag sovit mina 8 skönhetssömntimmar under natten, gått omkring som i en dimma hela halvadagen, inte orkat träna på eftermiddagen för att jag varit tvungen att sova...

När jag tänker tillbaka har det varit sådär i långa perioder tidigare år också. Men aldrig att jag gått och kollat mina blodvärden. Hur dum och korkad får man bli? Jag vet ju allt om kost och näringsämnen och hur det påverkar kroppen.   Jag vet att det är väääldigt vanligt att hårt tränande tjejer har järnbrist. Men jag har bara skjutit undan det. Och väldigt troligt är at jag under de sista åren haft det. För jag hade det nu när jag tog prover på MVC. Ochnär man är gravid sjunker värdena ännu mer ju.

Men nu, några veckor efter att jag började med järntillskottet: vilken Skillnad!

Det är som en ny värld öppnat sig. Som att leva i en annan dimension! Jag skojjar inte! Tänk om jag visste att det kunde vara såhär?

Järnlady, det är vad jag är just nu!

Tobbe sa just att tänk om jag gjort det här i våras, vilka reslutat jag hade fått i träningen! Och sluppit gå runt som en zombie. Sant sant sant. De tider jag presterat i sommar, på träning och tävling, har varit så långt under min nivå att de inte ens kan förklaras med knäskadan jag drogs med under vintern.

Men inget går att göra om...bara bättre nästa gång. Nu är jag lite med medveten.

Nu ska jag, järnladyn, ge mig ut på löptur i Ängården med magen full av gröt och bebis!

  Eftersom min sängplats var upptagen fick jag sova stående. Gött var det för min onda rumpa å rygg..;)

Min kropp värker! Mina ögon är fyrkantiga och jag har utvecklat bokstavs-allergi!

I över 12 timmar (ja, du läse rätt) har jag suttit på mitt arsle (som nog värker mest av alla delar) och pluggat!

De enda ynka pauserna har bestått av en kvarts lunchrast och processen ta-mig-hem-från-skolan-till-köksbordet. ...och fortsätta plugga. Endast en paus för att skotta in chiliconcarne inräknat.

Lite gött känns det att jag nog har halvdan koll på ämnet som min tentamen kommer att behandla om exakt en vecka.

Lite mindre gött är kanske att jag spenderat 6 av de 12 timmarna med någon annans arbete. läs: varit studie-assistent åt min bättre hälft som i fråga om ämnet studier inte är bättre kunnande...( men hur lätt är det att ta sig an och förstå en akademisk uppgift när man aldrig har pluggat!? jag skulle inte ens våga försöka)

För tillfället känns det som jag kan mer om näringslära än om ledarskap. Undra om jag också kan få ett betyg i den kursen..?;)

Imorgon ska jag vara snäll å go med mig själv och unna mig att utföra träningspassen. (vad hände med dagens pass?) och plugga lagom!

Nu pallar jag inte att tillverka fler bokstäver och avslutar för dagen.

Nu är jag så trött och less att jag nästan blir gråtfärdig av irritation för att "någon" lagt ett par sockar på köksbordet! *grr*

Sova. Får nog kanske får sova stående inatt om inte sittevärken i rumpan ska bli till liggsår.

Det var min dag, spännande va?

Jo, just ja: jag drack en kopp kaffe. Och det var gott.