6.45 kort morgonpass på 42'med ben me fruktansvärd träningsvärk från styrkan igår. Det slarvas med styrka nu. Det slarvas med allt utom löpning. Är otroligt omotiverad till allt annat.

Efter blev det "hotellfrukost "(läs:lyxfrukost hemma) med min feberfrossande älskling.

Efter några timmar i zombiesovande tillstånd i skolan, tröttheten är hemsk just nu, var det dags för intervall.

17.00 37' distans, följt av 3x10min intervall. Är verkligen överens med mig själv om att det inte finns något som helst fokus på fart, mängd, prestation...just nu. Bara att underhålla och bevara kondition och löpform så länge det går. Bara njuta av löpninge och ha roligt. Men såj**la roligt är det inte alltid att inte känna igen sin kropp. Att vara ljusår från den vanliga orken och farten. Det där "lilla extra" existerar öht inte. Det är en märklig känsla att kroppen förändras, att bålkontrollen liksom är helt borta. Men spännande samtidigt. Lite sur var jag nog när jag kämpade ensam där längst bak. Tävlingsmänniskan i mig kan ju inte bara gå och dö ut. (det vore ju hemskt bara det!)

Motivationen att träna blir inte densamma när man inte går till passet med ett jävlaanamma att nu ska jag köra hårt, springa så fort, så långt i den farten,att inte ha något mål, inget lopp att träna för. Men jag försöker hela tiden se njutningen i att inte ha det nu. Det är en avkoppling i sig. Att kunna göra det som känns bra för dagen.

Och jag är faktiskt väldigt nöjd att jag körde passet. Det är så mkt roligare att träna med andra!

Nöjd är jag också över den fantastiska chili/mango kycklinggrytan jag just lagat.

Och nöjd och lycklig blir jag när jag tittar på min tvåbenta och min fyrbenta älsklingar som gosar här brevid!

Godnatt!

ag skulle börja blogga igen denna höst. Min egen, bland många, träningsbloggar, för att mina nära och kära och andra intreserade skulle kunna förlja mina framgångar och min vardag, i min satsning att komma tillbaka på banan när det gäller löpningen igen.

Klart, bestämt och beslutat var det: att säsongen 2010 skulle bli en satsning på bara löpning, främst mot att göra under 1.25 på halvmarathon.Efter två långa skadeuppehåll, vintern+våren 2006,samt vintern+våren 2008,samt triathlon och multisport tränande och tävlande inkluderat, var jag inriktad till tusen på att

lyckas göra en skadefri vinter om jag så skulle dra ner träningen till mini-mängd.

Och med ett tufft, jobbigt och påfrestande år ,där kriserna och tråkigheterna stått på kö för att utmana mig och de mina ,kände jag mig mer beslutsam, starkare, mer motiverad och mer medveten än någonsin om varför jag springer. Varför jag tränar, och tävlar, vart jag vill komma med det, och vilken otolig stor del det är i mitt liv och hur fantastiskt roligt löpning faktiskt är!

Och kanske det viktigaste; att det inte är allt, inte gäller liv och död. För mig är det livsviktigt att springa, men den livsviktigheten har fått en lite annan mening och vinkel.

Hur som helst blir det aldrig som man tänkt sig.

Nu kommer Ni, kära läsare, istället att för att få följa min väg mot 1.25 på Göteborgsvarvet i maj, få följa min resa mot något annat mycket spännande. Det är nämligen så att jag har en liten passagerare i magen, som planeras vara färdig att entra vår värld ungefär samma datum som mitt vår-mål i slutet på maj!

Målet med träningen blev nu plötsligt ett helt annat. Inga krav, ingen press, utan bara för välmåendet ochglädjens skull. Och självklart, ju bättre och längre jag kan hålla igång ju fortare är jag tillbaka på tävlingsbanan sedan!

Då säkerligen med ännu mer självdistans, diciplin och kommer nog uppskatta och värdera tränandet och tävlandet på ett helt annat sätt när jag har någon annan än mig själv att sätta i första rummet;)

Kul att just Du vill följa min/ vår spännande resa!