Tänk vad det finns många fantastiska inspirerande människor! Och det är väl just tanken me medmänniskor, att de ska inspirera och finnas där som något slags stöd, oavsett om det är en vän, en bekant, en okänd, en ikon...

Några som inspirerar mig är Anna Von Schenck, trebarnsmamman och elitlöparen, som kombinerar moderskap med löparkarriär på högsta nivå och toppjobb därtill.( www.marathon.se/blog)

Linda Fodor,målmedveten fitnesstjej som kanske inte riktigt håller på med något som intresserar mig, men hon kör sitt race och går in för att allt är möjligt. Inspirerande inställning! (www.metrobloggen.se"lifeofafitnesstar")

Min vän Lotta, som denna säsong radat upp framgång och fina resultat! Målmedvetenhet, fokus och hård träning ger resultat! Och det är ödmjuka, fina, goa människor som henne som man verkligen glädjs med när det går bra!

Min Farmor, som tyvärr inte fysiskt finns med längre, men som var den ödmjukaste och finaste människa jag mött. Hon är och kommer alltid vara ett stort stöd för mig varje dag.

Ingrid Kristiansen, min stora idol. Den norska löparen som på 80-talet tog löparvärlden med storm. Kommer någon någonsin göra om hennes bedrifter??

När jag själv känner mig nere, otillräcklig, dålig och saker och ting känns hopplöst brukar jag i hemlighet ta hjälp av någon av dessa och låta dem inspirera mig att se ljust på tillvaron och alla dess möjligheter igen!

Det är bara några av dem som inspirerar mig. Vem inspirerar dig?

Det regnar & blåser så att man kan undra om Göteborg kommer ha kvar samma koordinater på kartan imorgon..

Men mig gör det inget! Nej jag ska ju ändå bara sitta inne och plugga..

Lite friskare känner jag mig, kanske tom  vågar säga att jag känner mig frisk..?

Imorgon blir det någon form av lättare träning för att få svettas ut lite skit *längtar*

Det är galet så kroppen skriker i protest mot att inte få röra sig! Har stel-ont i höften och tom vaderna! Helt sjukt!

Idag och igår har jag iaf promenerat. Promenera är skönt och mysigt, synd att man i vanliga fall aldrig hinne med det. Annat blir det dock när babyn kommer, då lär det promeneras! Idag har jag faktiskt gått ett par timmar med min kära väninnas lilla Ida, så att hon kunde få göra sitt löppass i dagsljus. Regnet ööste ner, men jag var då inte den enda "mamman" med vagn som tappert knatade runt i Slottsskogen;)

Fast om regn avskräcker den dagliga akiviteten när man bor i göteborg, ja då får man problem..=P

För sista (och miljonte) gången i räkningen har jag nu sprungit runt på gården och letat efter den stackars katten som jag trodde var instängd någonstans. Han ä normalt inte ute längre än fem röda minuter innan han piper, gnäller å ska in. Regnar det så snackar vi sekunder..

Kan även tilläggas att han inte är som andra katter, som kommer och går som de vill å uttnyttjar sin frihet som "ute katter". Han får vara så mkt utekatt han vill, men han går inte en meter utanför gården!

Börjadedagens letande med att kolla uppe på, hans favorittillhåll. Men S hade inte sett till honom på hela dagen.

Nähä, inte där. Och ingen annanstans heller. I brist på fler ställen att leta på gav jag upp. Och vart var han sedan då? Jo, precis som de andra femioelva gångerna jag letat så var han en våning upp ändå. På något märkligt sätt tar han sig in utan att husfolket märker något, kurar där en hel dag utan att de vet något. Nu satt han dock på en pall å flinade åt mig. Fattar inte vad vi gör för fel som "kattföräldrar"? Vad har de som inte vi har??