Vaken å laddad inför denna nya spännade fredag!:)

Drömde något otrevligt om min uppsats som jag kämpade med sent omsider igårkväll, och som tillslut blev klar,- och tom ganska bra enligt mig själv. Dock drömde jag att min mamma läste den och sågade den totalt. När jag vaknade hade jag alla ändringar jag planerat att göra klara och tydliga i skallen. Men de förvann i samma stund som jag tvättade av ansiktet. Och tur var kanske det, för efetrsom mamma inte läst den så kanske jag inte bör ändra den efetr hennes dröm-kritik...

Hjärnan full av näringslära har jag dock fortfarande. Måste försöka tömma ut lite, för det är ju inte det som ska vara där nu.

När man är gravis rekommenderas man äta en uppsjö av kosttillskott. Enligt mig en uppsjö: jag är inte direkt någon fanatiker av tillskott. Jag anser att om man äter så varierat och regelbundet som jag:

Frukost, litet mellis, Lunch, mellis, middag (och ibland något på kvällen, läs:tidig natt eftersom vi vanligtvis äter middag runt halv åtta-åtta..), varje dag, så behöver man inga tillskott.

Men nu har jag ändrat mig lite.Efter det fantastiska järnet kom in i, och räddade, mitt liv. Denna vår å sommar jag jag varit sjukt trött.  Kunnat ta powernapar på 3-4 timmar fast jag sovit mina 8 skönhetssömntimmar under natten, gått omkring som i en dimma hela halvadagen, inte orkat träna på eftermiddagen för att jag varit tvungen att sova...

När jag tänker tillbaka har det varit sådär i långa perioder tidigare år också. Men aldrig att jag gått och kollat mina blodvärden. Hur dum och korkad får man bli? Jag vet ju allt om kost och näringsämnen och hur det påverkar kroppen.   Jag vet att det är väääldigt vanligt att hårt tränande tjejer har järnbrist. Men jag har bara skjutit undan det. Och väldigt troligt är at jag under de sista åren haft det. För jag hade det nu när jag tog prover på MVC. Ochnär man är gravid sjunker värdena ännu mer ju.

Men nu, några veckor efter att jag började med järntillskottet: vilken Skillnad!

Det är som en ny värld öppnat sig. Som att leva i en annan dimension! Jag skojjar inte! Tänk om jag visste att det kunde vara såhär?

Järnlady, det är vad jag är just nu!

Tobbe sa just att tänk om jag gjort det här i våras, vilka reslutat jag hade fått i träningen! Och sluppit gå runt som en zombie. Sant sant sant. De tider jag presterat i sommar, på träning och tävling, har varit så långt under min nivå att de inte ens kan förklaras med knäskadan jag drogs med under vintern.

Men inget går att göra om...bara bättre nästa gång. Nu är jag lite med medveten.

Nu ska jag, järnladyn, ge mig ut på löptur i Ängården med magen full av gröt och bebis!

  Eftersom min sängplats var upptagen fick jag sova stående. Gött var det för min onda rumpa å rygg..;)