Jag är verkligen sämst på att uppdatera bliggen nu. Det är inte det att jag inte har tid, för tid har jag (,och alldeles för mkt av den spenderas framför datorn!), jag ids helt enkelt inte..

Idag är det 29 juni och vår goa fantastiska unge är EN HEL MÅNAD gammal! Tänka sig att det var en månad sedan han föddes! Har hänt mkt på den månaden. Han är mycket mera vaken och vi har lärt känna varandra bättre. Jag mår väldigt bra och har nu kommit igång med träningen. Många hötter med fingret åt mig för att jag redan tränar, men jag tänker inte ha dåligt samvete för det! Så var det, om inte värre, under graviditeten åxå. "du kan ju inte springamer nu" "Vad sger din läkare??" "Tänk på bebisen!!" Jag gjorde bara det som KÄNDES bra, och det blev ju hur bra som helst! Visst var det svårt att veta om jag gjorde rätt i och med "alla andras" kommentarer, men jag tror det viktigaste är att våga lyssna på sig själv och vad som känns bra. Det kan ju ingen anna tala om för en. Fats då gäller det ju att vara smart på riktigt, och inte lura sig själv och köra på fast det tar emot. Och det gäller nog framförallt NU, efetråt, när jag är lätt och enormt träning,-och tävlingssugen.Tar det förstås lungt eftersom det är NU det är störst risk för att åka på skador av alla de slag, men det känns ju så bra i kroppen så jag kan inte tänka mig att det är skadligt att köra lungt. Prioriterar bålstyrka, och faktiskt känner jag nu efetr några veckor med ca varannandags bål/styrke träning att jag faktiskt börjar få kontroll över det partiet igen! Springer 2 dagar/ vilar en osv...

Sprungit endel med vagnen, går toppen. Vilken löpstyrketräning för bål och höft det är, speciellt i backarna! Och det bästa är att när jag sen kör utan vagn så känner jag mig (förmodligen lurar jag mig själv) väldigt snabb..;)

Det är skönt att kuna göra något som jag aldrig annars har möjlighet att lägga enegri på:promenera. Jag & Albert går mycket med vagnen. Kan inte finnas en bättre tid att bli mamma än denna, är så underbart att vara ute i solen.

Jag kämpar på mot mitt mål att komma tillbaka till tävlingform, och framöver några nivåer högre än där jag var innan graviditeten. Ska försöka bli bättre på att uppdatera hur det går här på bloggen!:)    

Det blir inte mycket bloggande nu. Eftersom det är träning som jag tänt blogga om och inte något annat, och då jag för tillfället inte tränar så är det svårt att blogga om framgång och krämpor..

En liten update ska jag trots det komma med: Faktiskt kommit igång så pass att jag nu sedan 10 dagar tillbaka kan gå riktigt snabba promenader, med barnvagn är det riktigt bra träning faktiskt!:) Försöker även köra styrka hemma några ggr i veckan, -innan jag har fått tillbaka styrkan i bål och rygg kommer jag definitivt inte kunna löpa! Igå gick jag långtur  skogen medan T sprang intervall, å då testade jag några löpsteg efteåt. Gör inte ont längre, men det är obegripligt hr jag ska kunna springa med dessa gigantiska "matkantiner"!?? Kan inte begripa hur de löpare som gjort rätt bra resultat kort efter att de fött barn ,och ammar, gjort!!?? Nåväl, det är ju så kort period i livet.

Albert är nu 16 dagar och växer så det knakar! 500g hade han gått upp på mindre än två veckor! Vilken energi det verkar gå åt att producera hans mat! Jag är hungrig jämt, värre än när jag tränar som mest, och äter kopiösa mängder. Tobbe har inte en chans, och ändå triathlontränar han så mycket han hinner och orkar. Och ändå är jag galet smal för att nyss fött barn, helt obegripligt!

Albert  är helt fantastisk och jag kan inte se mig mätt på honom. Snäll som en liten ängel är han fortfarande. I helg har han varit på sin första fest: våra goda vänners fantastiska brölllop. Gick jättebra! Och vilken dag sen! Inte för att jag har varit på så många bröllop, men detta var något utöver det vanliga.  Så mycket kärlek, lycka, skratt, vänskap oxh gästfrihet på en och samma kväll har jag aldrig varit med om. Ser framemot vårt eget bröllop mer än någonsin nu. Hoppas på att vår dag ska bli lika lyckad!

Ojoj,nu var det längesedan! Torsdag 29 april bloggade jag senast. Tänk om jag då visste att exakt en månad senare skulle jag vara mamma. Nu är han född, vår älskade Albert Ingemar Johnny Belforth. Allt gick bra, han är en pigg liten krabat och vi mår bra.Tors 27 maj när jag gick ut för att jogga/gå som vanligt på morgonen kände jag att det inte var som "vanligt" . Jogga gick givetvis inte och jag hade en lätt återkommande mensvärk. Hemtentan som låg och väntade fick vänta. Mycket riktigt fortsatte värkarna och blev starkare. Kl 17 fick T lov att komma hem för då var det inte lika kul att vara själv längre. Kämpade hemma hela natten, min plan var hela tiden att inte åka någonstans förrän tidigast 5 på morgonen, och det funkade ändå bra med andningen hemma. Kl 5.00 åkte vi in till förlossningen, men fick då valet morfindos för att få sova där eller åka hem. Fy tusan, det var ett besked som kändes som någon sa "Jag ska sprätta upp dig långsamt med en slö kniv". Jag hade verkligen trott att jag skulle få föda barn denna dag! Men vi åkte hem och det gick förvånansvärt bra hemma. Kunde tom äta lite och halvslumra i värkvilan.18.00 på eftermiddagen gjorde vi ett nytt försök, jag ville eg inte åka igen, ville absolut inte blir hemskickad igen, men vår kära granne övertygade mig om att jag skulle föda hemma om vi inte åkte Nu. 5.42 lördag 29 maj föddes Albert, efter ett drygt dygn på förlossningen och lika lång tid hemma. Klart det var tufft, men allt gick otroligt bra och jag fick verkligen min drömförlossning! Jag har bara positiva fantastiska minnen! Det hade dock inte varit möjligt utan min fanstastiska T och de 2 underbara barnmorskorna som stöttade oss. Jag hade verkligen nytta av det jag bestämt mig för att fokusera på innan, slappna av, andas samt att jag såg framemot det hela med spänning och glädje och inte kände någon rädsla eller skräck.

Han vägde 3125 g och var 50 sm lång och var och är pigg och stark.

Jag vet inte om man har någon nytta av att vara vältränad under en förlossning, kanske kanske inte? Men en sak är jag säker på: före och efter har man säkerligen en enorm födel att vara det. Min graviditet var, så här efteråt, helt fantastisk ju! har mått över förväntan bra, och kunnat hålla igång bättre än jag trodde till en början. Såhär exakt en vecka efetr fölossningen har min återhämtning varit otroligt bra. Var pigg från första stund och känner mig väldig stark i kroppen.

Än så länge finns inget fokus på löpning, promenader har jag kommit igång med från dagen efter, men löpträningen kommer få ta sin tid. Kommer inte ta ett steg för än jag känner att jag är helt redo. Men jag vet att när jag väl kommer igång så kommer jag komma tillbaka i raketfart! Jag längtar efter att träna och tävla så det kryper i kroppen, men Albert kommer alltid vara viktigare nu. Jag har en känsla av att få barn kommer att ha stärkt mig något enormt, både fysiskt och mentalt!