Det regnar & blåser så att man kan undra om Göteborg kommer ha kvar samma koordinater på kartan imorgon..

Men mig gör det inget! Nej jag ska ju ändå bara sitta inne och plugga..

Lite friskare känner jag mig, kanske tom  vågar säga att jag känner mig frisk..?

Imorgon blir det någon form av lättare träning för att få svettas ut lite skit *längtar*

Det är galet så kroppen skriker i protest mot att inte få röra sig! Har stel-ont i höften och tom vaderna! Helt sjukt!

Idag och igår har jag iaf promenerat. Promenera är skönt och mysigt, synd att man i vanliga fall aldrig hinne med det. Annat blir det dock när babyn kommer, då lär det promeneras! Idag har jag faktiskt gått ett par timmar med min kära väninnas lilla Ida, så att hon kunde få göra sitt löppass i dagsljus. Regnet ööste ner, men jag var då inte den enda "mamman" med vagn som tappert knatade runt i Slottsskogen;)

Fast om regn avskräcker den dagliga akiviteten när man bor i göteborg, ja då får man problem..=P

För sista (och miljonte) gången i räkningen har jag nu sprungit runt på gården och letat efter den stackars katten som jag trodde var instängd någonstans. Han ä normalt inte ute längre än fem röda minuter innan han piper, gnäller å ska in. Regnar det så snackar vi sekunder..

Kan även tilläggas att han inte är som andra katter, som kommer och går som de vill å uttnyttjar sin frihet som "ute katter". Han får vara så mkt utekatt han vill, men han går inte en meter utanför gården!

Börjadedagens letande med att kolla uppe på, hans favorittillhåll. Men S hade inte sett till honom på hela dagen.

Nähä, inte där. Och ingen annanstans heller. I brist på fler ställen att leta på gav jag upp. Och vart var han sedan då? Jo, precis som de andra femioelva gångerna jag letat så var han en våning upp ändå. På något märkligt sätt tar han sig in utan att husfolket märker något, kurar där en hel dag utan att de vet något. Nu satt han dock på en pall å flinade åt mig. Fattar inte vad vi gör för fel som "kattföräldrar"? Vad har de som inte vi har??

Idag skulle jag kunna skriva en hel avhandling om hur värdelöst, grått och ledsamt allting är!:(

Kanske är det så jag jag är dömd att konstant misslyckas med allt ,

eller så är mina endorfin-nivåer så körda i botten efter 6 dagar ingenting görande ensam å uttråkad hemma som gör min negativa syn på tillvaron...något av dem, eller dem båda...

Jag är sjuk å eländig och blir aldrig frisk, verkar det som! Visserligen är jag inte den enda av Sveas medborgare som är sjuk i dessa tider, men ändå..

Alla i Min omgivning är friska och krya och gör massa roliga, vettiga saker!

Jag ägnar dagarna åt att försöka göra något åt kompletteringsuppgiften från det missade seminariet, men får ju huvudvärk efter 15 minuter vid datorn, så jag kan inte påstå att jag kommer någonstans.

Kommer heller ingenstans med den nya kursboken eftersom mina värdelösa engelskakunskaper hindrar mig från att kunna läsa, och ännu mindre förstå innehållet:(

Att klara nästa tenta är ljusår bort just nu.

Och chanserna ökar ju inte direkt i och med att jag aldrig blir risk och missar fler och fler föreläsningar..

Som om jag inte hade tillräckligt roligt redan så går jag runt och oroar mig för resan. Att jag inte kommer kunna träna som vanligt och med de andra vet jag redan, det är inte DET utan Kontentan av det:

Kul att åka någonstans och inte kunna vara med på något alls! Kommer kanske bara känna mig ensam och utanför?

Visst, om jag går in med den inställningen så kommer jag väl att göra det, men om jag inte kan vara med på något kommer jag heller inte att träffa och lära känna några nya människor..

Fan! Varför ska det alltid bli fel?:(:(

Jag som sett framemot det är så otroooligt mycket, att äntligen få åka på läger igen!

Kan jag inte göra det helt perfekt, bra och rätt nångång?

Skulle kunna fortsätta klagosången, men har inget roligare att komma med så det är väl lika bra att jag inte skriver något mer.

Hoppas ni andra är nöjda, lyckliga och framgångsrika i er fantastiska vardag!

..För att bygga monsterbebis

..som tar allt av mig. Min uthållighet, min ork, min matlust..

"-Snälla lilla rara, låt mig bara få tillbaka en liten nypa immunförsvar så är jag nöjd. Annars får du inga julklappar! (inte för att vi köper julklappar, men vi tänkte väl införa jultraditionen igen from nästa jul, för din skull..)"

Det är ett litet monster därinne, det känner jag på mig. En envis liten krabat med monsterkondition, monsterimmunförsvar och monstervilja. *Hjälp*

Växer så det knakar gör den också. Det känns som någon sliter i min mage.

Nu har jag varit röstlös och rastlös i 4 dagar. Kanske, möjligen att halsen är lite bättre...Det är nog trots allt ingen halsfluss. Men rösten är klen och håller inte i många meningar. Efter en konversation längre än 5 minuter väser jag och hostar jag blodsmak:(

Levererade frukost-yoghurt till monsterbabyns pappa imorse, som tappert morgonpromenerat till jobbet med sin krycka. Hon i kassan i butiken måste trott att jag var någon förrymmare när jag stor där i huva och viskade.

Eftersom jag har överdrivet med tid över så fick jag för mig att idag äntligen våga göra slag i saken å applicera den nya vinter-hårfärgen jag köpt för läängesedan. (haft lite beslutsångest, gillar ändå mit blonda..)

Men bra blev det*nöjd*

Varför ska man gå till frisören när man kan få det lika fint hemma?!

Klockan är bara strax efter nio å jag har redan tvättat 2 maskiner, gjort lyxfrukost till mig å T, och (hör å häpna) börjat bekanta mig lite med den nya engelska kursboken!

Hur kan detta komma sig? Jo, min j**la hals:( Känns som jag har svalt en igelkott som trycker med tassarna (har igelkottar tassar?) på vänster sida. Har helt enkelt inget annat att välja på. Shit vad mkt tid det finns till annat när man inte kan träna! Å andra sidan är energinivån å motivationen inte lika hög

är man är sjuk och försoffad.

Jaa, Catja kanske har rätt, det är pga min bacillskräck jag är sjuk så ofta! Men faktum är att jag skulle äta upp bananen fast jag tappat den på golvet;)

Har legat, sovit å vilat hela dagen. (sånär som på att jag har vikt allt i min träningsgarderob fint och sorterat tvätt så jag kan tvätta imornbitti)

Därav är jag inte trött. De andra två i familjen gick å nattade vid åtta och snarkar gott redan.

Friskare är jag inte. Fortfarande irriterande ont i vänster hals. Men det är också allt. Ingen feber, å inte så där jättehängig, ont i kroppen lr så...

Jag är nästan hellre ultra-sjuk. Då kan jag åtminstone sova hela tiden å slipper sitta å tråka. För jag skulle inte komma på tanken att slösa ork på något onödigt innan jag ät tillräckligt frisk för att kalla mig frisk!

Ju mer energi som slösas, ju längre tid tar det innan jag är frisk nog att träna. Så det så.

Hur som helst kan jag nog tycka att jag är kry nog att öppna min nya Ledarskaps-bok och börja planera in kunskap...

Hade verkligen sett framemot denna lediga lördag, då jag skulle träna med klubbarna i Skatås, och sedan bara vara leedig..,men tjii fick jag.

Fredagen höjdpunkt IDOL är snart slut. Hoppas alla har röstat på Mariette, för att hon är helt fantastisk!

Egentligen för bra för IDOL tycker jag...

Fredag den 13:de idag. Just det ja! Olyckan är ett faktum.

Vaknade kl 12 av att Herkules satt å skrek å krävde att frukost II skulle serveras.

Bara tiden sa ju sitt,12, lunchtid liksom, och min farhågor fån hängigheten de 2 senaste dagarna var besannade: en ond ond hals. Fan fan fan! Jag vill inte. Och jag har inte tid att ligga hemma å tråka! Har massor att göra i skolan!

I slutet av augusti hade jag rejäl flunsa(troligen den ökända svinflugan) och i september ännu några dagar med hals å feber. Och nu igen! Har jag 0 % immunförsvar?? Jag som aldrig tar i dörrhandtag, tvättar händerna konstant, äter massor av vitaminer å nytigheter, aldrig(sällan) går på bio, krog, och absolut inte i Nordstan! Inte köper lösviktsgodis

och är allmänt försiktig, måste jag verkligen vara sjuk en gång i månaden??

Ja, vad kan jag göra? Gilla läget å sova, som jag brukar. När jag är sjuk sover jag. Konstant. Äter å kolla lite på tv imellan, men sover nästan hela tiden. Är den bästa medicinen för snabbt tillfrisknande!

Det snöar ute. Stora "lappvantar". Men det gör inte mig något, jag ska ju inte ut.

Istället ska jag hyra de återstående Falk-rullarna,( sett3 av 6.) Har du inte sett Johan Falk-filmerna?!

Då kan jag rekommendera dem starkt. De är grymma! Om man älskar kriminalare, som jag då. Lite extra kul är det ju att e är inspelade här i Göteborg!

Föresten, Påskresan till Gällivare är bokad! Yippie! Vi längtar! Ser framemot sol å fint fjällväder. Kanske ska ringa å beställa väder redan nu.;)?

Å inte minst att se det nya fantastiska huset/-n vi hört så mkt om!

Tjock å stor kommer jag vara vid det laget, så den skidåkning jag kan se framemot är turer i plan terräng

i pensionärstempo. Förlåt, läs "promenad-tempo". De skidåkande pensionärerna i spåret i Gällivare är lika snabba som Herr Svan him self!