Min kropp värker! Mina ögon är fyrkantiga och jag har utvecklat bokstavs-allergi!

I över 12 timmar (ja, du läse rätt) har jag suttit på mitt arsle (som nog värker mest av alla delar) och pluggat!

De enda ynka pauserna har bestått av en kvarts lunchrast och processen ta-mig-hem-från-skolan-till-köksbordet. ...och fortsätta plugga. Endast en paus för att skotta in chiliconcarne inräknat.

Lite gött känns det att jag nog har halvdan koll på ämnet som min tentamen kommer att behandla om exakt en vecka.

Lite mindre gött är kanske att jag spenderat 6 av de 12 timmarna med någon annans arbete. läs: varit studie-assistent åt min bättre hälft som i fråga om ämnet studier inte är bättre kunnande...( men hur lätt är det att ta sig an och förstå en akademisk uppgift när man aldrig har pluggat!? jag skulle inte ens våga försöka)

För tillfället känns det som jag kan mer om näringslära än om ledarskap. Undra om jag också kan få ett betyg i den kursen..?;)

Imorgon ska jag vara snäll å go med mig själv och unna mig att utföra träningspassen. (vad hände med dagens pass?) och plugga lagom!

Nu pallar jag inte att tillverka fler bokstäver och avslutar för dagen.

Nu är jag så trött och less att jag nästan blir gråtfärdig av irritation för att "någon" lagt ett par sockar på köksbordet! *grr*

Sova. Får nog kanske får sova stående inatt om inte sittevärken i rumpan ska bli till liggsår.

Det var min dag, spännande va?

Jo, just ja: jag drack en kopp kaffe. Och det var gott.

Har varit kaffedrickare i 10 år snart. Kaffe är (var) det underbaraste! Det svarta guldet! En dag utan kaffe var som...ja, en dag utan träning(?)

Inget kaffe innebar huvudvärk och en enorm seghet.

Men så i höstas blev plötslig den fantastiska drycken äcklig! Helt sjukt! Ignorerade det, trodde jag blivit virrig och fortsatte i envishet dricka det någon vecka, för jag tycker ju om det ju! Men tillslut blev det så äckligt att jag nästan kräktes av bara tanken, för att inte tala om lukten, som till dess varit det jag helst av allt vill vakna och känna på morgonen.

När jag i kombination med detta började tappa smaken för min största last mörk choklad och rött vin, OCH det dessutom gick segt och tungt på vartenda träningspass (viket det iofs gjort hela våren å sommaren men det berodde nog mer på järnbristen) förstod jag att allt inte var som vanligt...

Nåja, tillbaka til Kaffet!

I tisdags drack jag min första kopp på över två månader! (eller skvätt kanske jag ska kalla det) Och det var ganska gott. Testade för tre veckor sedan men då smakade det förfärligt och var hade magkramp hela dagen efter.Jag har fortfarande inte (såklart) kommit till det stadiet at jag bli kaffesugen. Men jag hoppas det kommer! Jag saknar det ju! Helt konstigt hur man kan sakna något som i stunen inte är särskil gott; men jag saknar att tycka om kaffe!

Idag blir det nog en kopp under pluggstunden kanske...

Måste ju öva upp suget så det kommer tillbaka snart..;)