Löpning är så mycket mer än att bara springa.

Men ändå är det så enkelt; det är ju bara att springa!

Nästan vem som helt klarar av det.

Idrott och sport ger oss så mycket mer än vad vi tror. Det är så mycket viktigare i det stora hela än vad vi nog egentligen tänker på och reflekterar över.

Jag hade inte varit den jag är utan löpningen.

Jag hade inte haft samma själförtroende, samma väderingar, samma levnadssätt. Jag hade inte haft det upplevelser i bagaget jag har, och framförllat inte lärt känna så många fina människor.

Jag hade heller inte haft samma mål i livet.

Man kan säga att löpningen ger en identitet, -eller snarare ett levnadssätt.

Löpningen gör att jag känner mig levande. Att jag känner mig lugn, fokuserad och stark. Jag kan samla tankarna, får rätsida på saker och ting och se allt i ett större perspektiv. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan löpning!

I dagsläget har jag inte kommit dit jag vill med min löpning, inte på långa vägar!

För i min löpning inkluderas just nu även reslutatmål. Jag vill springa på den tiden ,jag vill delta i den tävlingen...

Det är mål, en strävan. men långt ifrån det viktigaste.

Jag springer inte för att jag måste bli bäst. För att jag måste vinna. Eller slå rekord. Målet är själva strävan och utvevklingen som sådan. Att helt enkelt göra mitt bästa!

För det är också något som jag fått av löpningen; att ständigt försöka göra mitt bästa.

Jag är nöjd om jag gjort mitt bästa. Även om det inte räckte så långt jag hade hoppats är jag nöjd. För man kan aldrig göra mer än sitt bästa!

Men det finns inget mer frustrerande än när jag av någon anledning inte Kan göra mitt bästa! Inte ens kan försöka! Som nu,när kroppen inte fungerar.

Efter varje pass brukar jag ge mig en klapp på axeln och vara tacksam för att jag har en fantastisk frisk och hel kropp som är kapabel att utföra så mycket! För det är ingen självklarhet, verkligen inte. Människokroppen är skapt för fysisk aktivitet, det är en synd att inte ta det tillvara!

Nu är inte mitt mål några tider, farter eller antal mil. För en kort period i livet får jag bara ta tillvara att njuta av löpningen och träningen i sig, utan prestationsmål. Även om jag nu är den sortens person som hellre har de där prestationsmålen, det är de som får spänningen att leva, som får det att killa i magen och tar fram det där jävlar anamma...

Men nu får jag hur som helst varken eller. Av någon anledning blir jag, som har medalj i att kurera mig(!), inte vara frisk & kry!

Det gör mig ledsen, arg,sur, otrevlig, förbannad, frustrerad och dysfunktionell!

Snälla, snäll omten,låt mig bli frisk nu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Härliga lördag. älskar numer helgerna då jag brunar börja dagen med en löptur med bara jag och mig själv och sedan frukost med familjen. Nu blev det förvisso frukost ensam då den ena är ute och springer intervaller, den andra sover(tack och lov) och ...

Jag är verkligen sämst på att uppdatera bliggen nu. Det är inte det att jag inte har tid, för tid har jag (,och alldeles för mkt av den spenderas framför datorn!), jag ids helt enkelt inte.. Idag är det 29 juni och vår goa fantastiska unge är EN HE...

  Det blir inte mycket bloggande nu. Eftersom det är träning som jag tänt blogga om och inte något annat, och då jag för tillfället inte tränar så är det svårt att blogga om framgång och krämpor.. En liten update ska jag trots det komma med: Fa...

    Ojoj,nu var det längesedan! Torsdag 29 april bloggade jag senast. Tänk om jag då visste att exakt en månad senare skulle jag vara mamma. Nu är han född, vår älskade Albert Ingemar Johnny Belforth. Allt gick bra, han är en pigg liten krabat o...