Löpning är så mycket mer än att bara springa.

Men ändå är det så enkelt; det är ju bara att springa!

Nästan vem som helt klarar av det.

Idrott och sport ger oss så mycket mer än vad vi tror. Det är så mycket viktigare i det stora hela än vad vi nog egentligen tänker på och reflekterar över.

Jag hade inte varit den jag är utan löpningen.

Jag hade inte haft samma själförtroende, samma väderingar, samma levnadssätt. Jag hade inte haft det upplevelser i bagaget jag har, och framförllat inte lärt känna så många fina människor.

Jag hade heller inte haft samma mål i livet.

Man kan säga att löpningen ger en identitet, -eller snarare ett levnadssätt.

Löpningen gör att jag känner mig levande. Att jag känner mig lugn, fokuserad och stark. Jag kan samla tankarna, får rätsida på saker och ting och se allt i ett större perspektiv. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan löpning!

I dagsläget har jag inte kommit dit jag vill med min löpning, inte på långa vägar!

För i min löpning inkluderas just nu även reslutatmål. Jag vill springa på den tiden ,jag vill delta i den tävlingen...

Det är mål, en strävan. men långt ifrån det viktigaste.

Jag springer inte för att jag måste bli bäst. För att jag måste vinna. Eller slå rekord. Målet är själva strävan och utvevklingen som sådan. Att helt enkelt göra mitt bästa!

För det är också något som jag fått av löpningen; att ständigt försöka göra mitt bästa.

Jag är nöjd om jag gjort mitt bästa. Även om det inte räckte så långt jag hade hoppats är jag nöjd. För man kan aldrig göra mer än sitt bästa!

Men det finns inget mer frustrerande än när jag av någon anledning inte Kan göra mitt bästa! Inte ens kan försöka! Som nu,när kroppen inte fungerar.

Efter varje pass brukar jag ge mig en klapp på axeln och vara tacksam för att jag har en fantastisk frisk och hel kropp som är kapabel att utföra så mycket! För det är ingen självklarhet, verkligen inte. Människokroppen är skapt för fysisk aktivitet, det är en synd att inte ta det tillvara!

Nu är inte mitt mål några tider, farter eller antal mil. För en kort period i livet får jag bara ta tillvara att njuta av löpningen och träningen i sig, utan prestationsmål. Även om jag nu är den sortens person som hellre har de där prestationsmålen, det är de som får spänningen att leva, som får det att killa i magen och tar fram det där jävlar anamma...

Men nu får jag hur som helst varken eller. Av någon anledning blir jag, som har medalj i att kurera mig(!), inte vara frisk & kry!

Det gör mig ledsen, arg,sur, otrevlig, förbannad, frustrerad och dysfunktionell!

Snälla, snäll omten,låt mig bli frisk nu!

Den sparkar! "Den" låter väl ite elakt och opersonligt men än så länge är det ju "den".

Igår sparkade den, förlåt, bebisen. Eller sparkade, det kändes mer som en kullerbytta. Tre hela gånger! Häftigt att känna att det är någon därinne!

Jag ville så gärna att tobbe åxå skulle känna men det kunde han ju inte..

Häftigt var det iaf.

Kanske var den trött på att ständigt skvalpas runt och väckas av mina för...ade hostattacker. (Har allvarligt funderat om jag kommer hosta upp bebis och allt snart. Har aldrig haft något liknand denne hosta. Har tack och lov (eller det kanske inte är så bra men..)kommit på att det inte är "halsont" som i Halsont jag har, utan helt enkelt värk/ kramp efter allt hostande. Kan man hosta sår i halsen??

Har aldrig någonsin varit sjuk längre än max en vecka, nu är det 4 v+ med den här hostan och snuvan. Snuva är ok, men inte dödshostan här...