Idag är det tisdag. Vilket innebär att vi överlevde måndagen. De senaste måndagarna har varit helt galna, igår var det fullt ös mellan 7-21,men också den sista måndagen med föräldrargrupp och tenta på samma dag. Gött.

Igår på föräldrargruppen fick vi lära oss viken vetensakp det här med amning är: hur krånligt det är, hur mycket tid det tar: mamman hinner knappt äta eller sova, och absolut inga andra aktiviter. En bebis kan vilja äta varannan timme (om vår är som sina föräldrar kommer den garanterar vilja äta ofta;) och det tar typ 40 minuter att amma= den äter konstant. Tur att jag inte ska löpa så mkt långpass i början, då hade det ju fått bli med amningspaus;)

Tycker bara vi har fått förberedande info om elände med att bli föräldrar: amning, depression, kraschade förhållanden...Men ingen av oss är speciellt oroliga eller nervösa ändå, vi bara ler åt vad de säger och hoppas och tror att allt kommer gå bra! Vi tykcer faktiskt att det ska bli roligt och spännande att träffa den lilla därinne! Min enda oror är (som hos alla andra) att det ska vara något fel på babyn eller att den ska få kolik (som sin far..)

Jag har bara fått höra att jag var en snäll och söt bebis som inte var speciellt jobbig, så jag låtsas tro att jag var det och att vår bebis kommer bli som jag;)

Just nu tränar den snällt benspark, rakt på mitt ena revben.

Har just morgonlöpt, vilket inte gick bra eftersom jag idag fick stå ut med konstant håll och hålla lågt tempo och gå bitvis, innan jag lessnade och löpte hem. Trist, men bebisen ligger ju som den vill, bara att gilla läget. Bätte med låångsam löp med promenad imellan än inget alls, det är ju friskluften och solen som är härlig! Nu är det dags för plugg igen.Sista omtentan igår, så nu är det full fokus påsista fysiologitentan och ta igen det jag missat när jag läst till omtentorna. Betade av ett kapitel av det nya innan morgonlöpet eftersom jag vaknade tiidigt, men det är endel kvar...

Lets go!