Sitter inne dennna soliga dag (fast jag har varit ute..;) och dricker kaffe å äter kesella med nötter. Kaffe gynnar inte min halsbränna. Egentligen tycker jag det är äckligt. Smakar illa, luktar illa. Men jag vill inte tycka det, så jag låtsas som ingenting och dricker ändå. Halsbränna ja, det är det nya graviditets-symptomet som jag tildelats. Men jag tackar och tar emot. Har hellre halsbränna resten av livet än foglossning en enda dag till! Tänk att det försvann. Eller jag kan ju känna lite trötthet i ryggen ibland såklart, men inte hästlängder det onda jag hade för några veckor sedan. Hoppas inte för mkt, det kommer väl tillbaka närsomhelst, men jag är vaksam och försiktig. Går inte i trappor, går inte om jag känner mig trött osv.

Nu börjas sista tredjedelen av graviditeten. Det går undan här! Nu är bebisen ca 30 cm lång, väger 1kg,kan öppna ögonen, höra våra röster..coolt! Det ÄR så häftigt att det är en liten människa i min mage! En liten Emma&Tobbe-bebis! Kan inte fatta det fast jag vet och känner.

Min blogg ä ingenträningsblogg  mer. Det är en gravid-bloggO;. Eller kanske helt enkelt en min blogg! Tränar ju liksom inte längre, jag håller mig i form för att komma tillbaka så bra som möjligt kan man säga. Det är lite uttjatat, men det är sååå fascinerande att kroppen kan förändras så, att man kan bli så trött å orka så lite, pga något så litet därinne! Jag blir väldigt trött av lite. Korta träningspass, korta stunder plugg, orkar inte hålla koncentrationen uppe länge alls.(vill inte ens tänka på min hög med omtentor i höst...)

Solen strålar ute, vilket gör mig, och säkert alla andra, lite piggare. Vår på gång??

Inledde dagen med ett spinningpass, sedan plugg fram till lucnch, lite lunch på NK med gänget och sedan liten hundpromenad på det. Såg på när min kollega försökte mata sin 10-månaders son medan vi åt. Det verkar vara en hel vetenskap (och ta en väldig tid..) det där med att få de små att äta...

Tror jag ska planera in kall mat till mig själv de närmsta året efter att barnet börjat äta fast föda, annars lär jag besviket få äta den kall ändå..

Inget hus blev det. Synd, men ärligt talat är jag inte så besviken. Snarare lättad att jag slipper stressen med att sälja och flytta. Skulle nog inte orka med det nu. Och sedan vet jag inte om jag ens vill och är redo lämna allt det som är så bra som vi har det här, inte just nu. Tror jag kommer ha det bäst här i stan under mitt år som mamma-ledig. Allt blir mycket krångligare med att bo så långt bort, och jag känner på mig att det kommer vara en tillräckligt svår uppgift att lära sig vara förälder...