Dags för uppdatering kanske...Äntligen! Tack Eva för inspirationen att blogga. Nu känner jag faktiskt för att dela med mig av min tillvaro igen. Varit otroligt osocial och knappt velat prata eller kontakta  några vänner alls sedan jag kom hem. Konstigt, men har känt mig så halv och misslyckad när jag inte kan löpa! Haft fullt upp med att genomlida dagarna med smärtan från foglossningarna och på något sätt hitta en vardagsrutin och acceptans att jag för tillfället inte kan löpa (knappt ens gå..) Nu är det faktiskt lite bättre, vissa dagar,och jag har börjat promenera, eller så har jag vant mig...

Och försöker göra det bästa av situationen, det är ju trots allt upp till mig sjäv, ingen annan som kan fixa det liksom!

Tänkt mycket på hur något kan vara så stor del, så viktigt i ens liv att man blir helt totalt nere och superdeppig över att inte kunna göra det. Att fastän man försöker tänka positivt och vet att det bara är för en kort period i livet så känns det i kroppen att något saknas, fattas liksom. Jag älskar verkligen att springa! Det är något magiskt roligt och underbart med det. Går inte att förklara, och nu när jag inte kan det så tänker jag ofta på hur det kommer kännas när jag kan springa igen, känslan, farten, friheten, blir liksom alldeles glad av bara det. Det är märkligt!

Just nu har jag hittat en ny vardagsrutin som består i att promenera eller gå till gymmet och ”jogga” på crosstrainern på morgonen, och sedan cykla, ibland simma, på eftermiddagen/ dagen. Och förstås duktigt köra de viktiga styrkeövningarna för rygg mm. Cyklar egna pass och går på spinning och drömmer om att snön, kylan och vintern ska försvinna så jag kan cykla ut till havet! Känner mig väldigt ”bekväm” och lyxig. Tränar ju bara för väbefinnande och för att upprätthålla en sån god kondition det bara går, det är något helt nytt, att inte gå till träningen med ett mål i att köra gärnet, köra ett visst antal timmar, inte ha ett lopp i sikte...

Jag kör det som känns bra för dagen, och vissa dagar är jag bara jättetrött och orkar inte, fine, då nöjer jag mig med det jag orkar. Försöker tänka att det är så kort kort tid, kan vara bra, lärorikt, nyttigt...

Men förstår samtidigt också att jag verkligen hittat det i livet som passar mig, att jag verkligen veta vad jag älskar göra,och det är jag glad för, det är inte alla som gör det! Och jag förstår verkligen  att jag är en av dem som njuter av att ta ut sig, för jag saknar att springa fort, ta i, känna tröttheten, jag saknar det som tusan! Jag kan cykla och simma och köra vad som helst i fast flera dygn i sträck,men ändå går det inte upp mot en enda liten kilometer löpning!!!!

Nu låter jag helt patetisk, som om jag förlorat min bästa vän (och det har jag ju faktiskt!)

Men jag försöker tänka positivt. Och jag tror faktiskt att jag kommer att ha något positivt med mig: jag kommer att ha ett bättre självförtroende, för jag vet verkligen att jag har kapacitet och vilja att bli så mycket bättre än vad jag någonsin vågat tro. OCH jag kommer ha mer distans till löpningen, eftersom jag kommer ha en annan liten person som JAG är viktigast i världen för!

 

Catja

11 februari 2010 20:06

Ta det lugnt med simmning när du har foglossning! Det är skönt att simma just medan man är i vattnet men det blir ofta värre efteråt! Så försiktigt med det... Hoppas den ger med sig snart! :) Kram

http://nojjigmamma.blogg.se

 

vera

12 februari 2010 10:19

Härligt att läsa dina ord igen.
Och ja, du har verkligen hittat din grej, för det verkligen inte alla som njuter av löpning så som du gör!
Hoppas vi hörs å ses snart. saknar dig. kram

 

emma

12 februari 2010 11:30

Catja: jag crawlar, det är ingen fara, om man simmar bröstsim: dvs."grodar"med benen så är det nog ingen hit....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Härliga lördag. älskar numer helgerna då jag brunar börja dagen med en löptur med bara jag och mig själv och sedan frukost med familjen. Nu blev det förvisso frukost ensam då den ena är ute och springer intervaller, den andra sover(tack och lov) och ...

Jag är verkligen sämst på att uppdatera bliggen nu. Det är inte det att jag inte har tid, för tid har jag (,och alldeles för mkt av den spenderas framför datorn!), jag ids helt enkelt inte.. Idag är det 29 juni och vår goa fantastiska unge är EN HE...

  Det blir inte mycket bloggande nu. Eftersom det är träning som jag tänt blogga om och inte något annat, och då jag för tillfället inte tränar så är det svårt att blogga om framgång och krämpor.. En liten update ska jag trots det komma med: Fa...

    Ojoj,nu var det längesedan! Torsdag 29 april bloggade jag senast. Tänk om jag då visste att exakt en månad senare skulle jag vara mamma. Nu är han född, vår älskade Albert Ingemar Johnny Belforth. Allt gick bra, han är en pigg liten krabat o...