Potchefstroom var fantastiskt! En liten välordnad, lugn studentstad ca 1 ½ h från Johannesburg. Bästa stället för träningsläger: fanns absolut inget annat att göra än att träna. (och sova, äta & läsa)

Bodde på ett supermysigt pensionat 200 m från gräsplanerna och det man kan kalla ”centrum”, matbutik mm. Pensionatet ägdes av ett jättetrevligt par, som var väldigt mån om sina gäster och bjöd på en frukost som är saknad än idag, tre veckor efetr hemkomst.

Förutom träning så spenderades två dagar på safari, otaliga timmar till att bara sova och. noll timmar till att ligga och sola.

Träningen då. Träningen där nere gick över förväntan, i 14 dagar. Vi tar det roliga först: Kände inte av höjden så värst, antagligen för att jag vid detta laget var van att allt går segt, att vara gravid=vara på konstant höjhöjdsläger. Men det var fortfarande jobbigt med värmen, 30-35 grader och sol på dagarna. Spang fler pass än hemma, men totalt. Mindre mängd, kortare uppvärming och nerjogg och inga långpass. Körde såklart inte ”hårt” på några intervallpass, utan hittade ett jämt, lagom jobbigt flyt, men måste ändå säga att de jag klockade gick över förväntan fort för att vara gravid i 5:e månaden!

Hade bla ett 6x1000m pass som jag klockade och låg på 4 min i behaglig känsla(, varav ett lopp under 4 min!) Det är ca 30sekunder långsammare än i vanliga fall, och det är inte mycket med tanke på att jag syresätter 2 personer nu!

Efter 14 dagar började det elände som nu är min vardag: FoglossningarLLL

Var ute på en distans, och efter 85 min kände jag mig lite trött i ena skinkan. Inte ont, men sådär spänd så att jag fick stanna och stretcha. Överförsiktig som jag nu är tänkte jag att det inte är värt att riskera något utan avbröt passet där. Fine. Efter 10 min stelnade ryggen till som cement och jag kände mig som en 90 årig kärring. Som tur är hade vi en kiropraktor som kunde få ordning på låsningen och det onda, men efetr några behandlingar var skiten i rumpan och känslan av ”uppluckling” i ländryggen fortfarande där. Förstod att jag nu var dömd. PÅ DAGEN månd v.20 i graviditeten !!Helt sjukt, det är efetr halva tiden man kan börja få problem, för då har man det där hormonet relaxin i kroppen. Jahapp, kämpade på de sista 9 dagarna med cykel på den värdelösa motions”cykeln” inne på gymmet Är man van clipspedaler och en sadel som inte r större än ens egen rumpa(och jag är ändå gravid och har stoor rumpa..) så är det inte så lätt med kärringcykel. Tackade min ipod stort. Körde även westwestlöpning förutom de sista tre dagarna då regnet stod som järnspett i backen. Den sista veckan var ingen hit alltså, längtade hem big time, och saknade Tobbe (och Herkules..) så det gjorde ont även på andra ställen än i rygg och rumpa. MEN: jag är såå glad och tacksam att jag åkte! Så mycket trevliga människor jag fick träffa och vilket ställe jag fick se, dit ska vi helt klart tillbaka! Och jag är så glad att jag kunde träna bra de två veckor jag kunde!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Härliga lördag. älskar numer helgerna då jag brunar börja dagen med en löptur med bara jag och mig själv och sedan frukost med familjen. Nu blev det förvisso frukost ensam då den ena är ute och springer intervaller, den andra sover(tack och lov) och ...

Jag är verkligen sämst på att uppdatera bliggen nu. Det är inte det att jag inte har tid, för tid har jag (,och alldeles för mkt av den spenderas framför datorn!), jag ids helt enkelt inte.. Idag är det 29 juni och vår goa fantastiska unge är EN HE...

  Det blir inte mycket bloggande nu. Eftersom det är träning som jag tänt blogga om och inte något annat, och då jag för tillfället inte tränar så är det svårt att blogga om framgång och krämpor.. En liten update ska jag trots det komma med: Fa...

    Ojoj,nu var det längesedan! Torsdag 29 april bloggade jag senast. Tänk om jag då visste att exakt en månad senare skulle jag vara mamma. Nu är han född, vår älskade Albert Ingemar Johnny Belforth. Allt gick bra, han är en pigg liten krabat o...