Vår Gård

  Frukost på jobbet med isbjörnen     vår gata   Centrum bäddat i vitt   "Stigen"

Dagens viktigaste stora händelse: Jag har blivit faster till en liten kille! Så söt! Å, nu längatr jag ännu mer tills vårt lilla knytt kommer ut!

Drömde tom att det var dagen D, för oss men inget kom. Måste ha varit någon undermedvetet sinne som kände på sig att min brors första son var på väg till världen! Nåväl , vi får vänta i 3 månader till, det ska nog gå fint.

Vaknade av ett telefonsamtal om att större delen av våra kollegor som hade lyckan att jobba denna lördag skulle vara in, -och bortsnöade pga dagens oväder:( snö och blåstoväder i Göteborg, för er som missat det) Eftersom vi bor närmast och har nyckeln blev det bråttom ner för att öppna. Irrade runt och letade passande skor och klädesl för en halvmeters snödjup och snöstorm. När jag äntligen hittat mina paclitebyxor i vårt välordnade (ironisk värre) kartong-hem så var de såklart omöjliga att stänga i midjan..Tänkte inte på att jag numera har mage...

Gjorde en provisorisk lösning som funkade. Sedan trekkade vi till stan. Shiiit vad snö!!! Har aldrig sett något liknande i Göteborg! Tom inne i stan,där det vanligtvis är bart, var det massor av snö. Såg två skidåkare på avenyn!!! Helt galet!

Blev frukost på jobbet med isbjörnen, sedan gick vi och körde ett styrkepass. Längesedan vi körde styrke ihop, Tobbe har äntligen bytt tilbaka till Fysiken, det bästa placet, så det är kul! Tog lite bilder på mina övningar och träning med stor mage:)

Tobbe den galningen, begav sig sedan ut på trekkiing. Bohusleden en dag som denna. Den ännu mer galna Veronika hängde på, med tält och kit för att ÖVERNATTA på leden . Och hon ska påstå att vi är galna!! Hoppas hon överlever där ute i snön å ensamheten. Lär ju iaf vara det säkraste stället i hela västra götaland: ingen annan lär vistas där i helg.

Hade jag haft en höft som funkat att bruka i skog och djupsnö hade jag förmodligen hängt på. Tackochlov gjorde jag det inte. Tobbe kom hem, halvt ihjälfrusen, efetr 3 timmar trekking och typ en timme väntande på försenade tåg. Det pyste nästan ur badvattnet när stackars hoppade i karet. Som tur var hade hans duktiga tjej städat lägenheten och lagat en god middag, så nu är han nöjd, varm och belåten (tror jag*)

  Snart dax för Anja i backen igen. Vilken fighter! Själv skulle jag nog förmodligen vara död och begraven efetr den vurpan hon gjorde igår!

OS; OS; det är då fan att OS ska ligga samma veckor som jag har helt galet kt att plugga!

Förra veckan var en bra plugg och träningsvecka, fram till fredag, då jag skrev en misslyckad tenta och även blev hängig och snorig för att sedan tillbringa helgen halv-sjuk. Denna vecka har varit en trött vecka. Kämpat mig upp på mornarna och på de föreläsningar vi haft har jag mest kämpat med att hålla mig vaken.  Idag roade sig babyn med att sparka allt vad han orkade, nästan uppe till revbenen når den nu! Hela föreläsningen. Lätt att koncentrera sig när någon kittel-sparkar en stup i ett! Det känns som om magen är så full med baby och allt annat så den ska spricka och allt ska trilla ut! Förstår inte hur det ska gå till att få plats med allt i 3 hela månader till! Känns som om skinnet ska spricka!

Hela veckan har jag varit sugen på jordgubbsyoghurt eller kall ,iskall mjölkdryck med jordgubbssmak. What? Är det babyn som gillar det eller? Mat smakar dåligt och bara kallt med fruktsmak har kännts lockande. Ändå har jag envisats medatt mata mig med mat. Men idag köpte jag äntligen den efetrlängtade fruktyoghurten till middag. Tobbe övertygade mig dock över om att den med skogsbär nog var den godaste (efter att ha suckat över att "det står en gravid kvinna i mejeridisken som tar en evighet på att bestämma sig vad hon ska ha", så det blev inte riktigt så gott som jag tänkt mej...

(nu ska Maria Macarena snart åka här på tvn, vilket namn!)

En annan rolig sak jag bara måste berätta är igår när jag pratde med en handläggare på CSN's telefonservice, och hon undrade om jag var gravid. Hon hörde det på rösten sa hon. Whaaat! Hur kan hon höra det på rösten?? Hon har väl knappast pratat med mig förut?! Nä, jag lät så anfådd sa hon. Vaddårå, jag kanske var förkyld, eller ute och powerwalkade. Hon visste ju inte att jag satt på golvet och hade suttit där 15min i telefonkö...

Men jag är anfådd, känner mig som en flåsande heffaklump!

Nu är det snart Anja...!....

ha de ha de!

  Shit viken superathlet jag är! I vanliga fall alltså (märk nu väl att jag för ovanlighetens skull jämför mig med mig själv!)

Tänker ofta på de nu, de dagar då jag är så nöjd och stolt över dagens träning och så trött att det känns som jag kört en hel ironman, eler iaf en halv...

Igår tillexempel, så körde jag cykelintervall 60 min + styrka för ben mm före lunch, och 1500 m simning på em(tyckte jag simmade ganska snabbt och bra, men det tog 35 -40 hela minuter!!). På kvällen kändes det som jag kört en tvådygns tävling. Liksom alla andra dagar när jag tränat dubbelpass. (å Ibland behöver jag inte ens träna..)Kan inte låta bli att le åt det hela, hur kan en sån liten göra mig så trött?

Tänk i vanliga fall kan jag utan problem springa 12 km på morgonen, 1 1/2-2h cykel på em och gärna springa 70-90 min innan cykelpasset. När jag tränade för triathlon kunde jag säkert pressa in ett simpass där okcså ,och inte tycka jag tränade speciellt mkt..

Det är inte många veckor sedan..,men ändå så obegripligt från dagens perspektiv. Hur orkar man springa 2 timmar liksom, otänkbart! För tillfället blir jag anfådd av att ta på mig sockarna eller byta position. Och det är 3 månader kvar. Jag kommer behöva andningshjälp snart! (töntigt nog blir jag mer anfådd av att städa eller resa mig från sittande till stående än av att promenera eller cykla?!!)

Min standard-träning idag, som är promenad eller crosstrainer 40-60 min på morgonen + cykel & styrka eller simning på em, eller sovmorgon och cykel/ sim på em, skulle för den icke-gravida Emma vara en "vilodag". Jag har så svårt att begripa att jag faktiskt känner mej nöjd och "duktig" efter dessa "träningspass" idag! Men jag är sålart glad för det. Och jag kan behöva lite perspektiv på träning! Jag tror nog att jag i min vanliga form är så mkt bättre än jag tror, och det ska jag ta fram och våga visa kommande säsong! Var så säker!

**Bilden är från Tjörn halvironman, 1900m simning, 9 mil cykel och 21 km löpning (med blödande skavsår inpregnerade med grus) Är så löp & tävlingssugen när jag tänker på den och alla andra roliga tävlingar!  

  Yippie!!! Ja!! ÄÄÄÄÄÄäääntligen har eländet löst sig

                           Å vad glada vi blir nu, nu kan vi sova gott några nätter denna månad!

Till Li och alla andra stackare som nu blir avskräckta från av vara gravid: Sorry,det var inte meningen.

Och JAG ska väl knappast klaga, det finns ju de stackare som mår illa i nio månader, har så ont att de inte kan gå, går upp 30kg...osv. Så jag får väl egentligen inte klaga, även om vissa saker som ingår i gravid-paketet inte är så roliga..

MEN jag antar att efteråt sätter det fantastiska teflon-minnet igång och gör sitt jobb och man minns ingenting av de jobbiga nio månaderna och att man sagt hundra gånger att nästa barn ska köpas färdigmonterat på IKEA.

Eller? det vore ju hemskt om man ångrade sig och inte vill ha bebisen...(!!)

Det är mkt som är mysigt åxå, tänk att vakna av att någon puttar en på (i) magen, innifrån. Å det är lite "mystiskt" också, för det är ju en helt främmande liten själ där inne, som man inte har någon aning om vem det är!

Efter en stund snozande inträffar plötsligt det som man önskar ska ske varje morgon, men som hittills alldrig inträffat: det blev natt igen! Efter en stund insåg vi att vi var tilräckligt vakna för att fatta att så var inte fallet *Besviken*. Strömavbrott. Jaha, en morgon utan morgonkaffe. Tydligen såg det lika mörkt ut hos alla andra i Masthugget å. Värt att gå upp elller? Gjorde det iaf, och nu när jag svalt sista frukost-tuggan kom strömmen tillbaka, så nu har jag mitt kaffe här.

Efter den trötta och sega dagen igår, som Charlotte Kalla avslutade på ett fint sätt genom att ta OS- GULD, Hon är grymmast!!, så väntade jag mig att jag skulle vakna med en sprudlande energi och tisdags-motivation. Men icket. Har ingen lust alls idag heller. Dessutom snöar det ute. Tänk om vinter-eländet kunde vara över snart!

Bebisen sparkar så att ja undrar om det ska gå hål på magen och den ska trilla ut. Undra hur det kommer kännas om typ två månader...

Haft en snorig helg med halsont på natten å morgonen. Ingen träning, bara promenader i det fina(men kalla) soliga vädret och en lätt simtur. I lördags plockade jag upp alla kartonger med köksinredning och skafferiinnehåll som invaderat vårt vardagsrum de senaste veckorna. Samt städade och sorterade. Och kastade bort! Passade på medan Tobe var ute å trekkade Bohusleden. Blev klar och hann tom med en promenad med Vera. Var så stolt över mitt verk attjag var tvungen att toppa dagen med att konstruera en lasange åxå(var dock två kockar till som såg till att den blev ätlig tillslut)

Idag har jag åtimnotone inte ont i halsen, sett fram emot en ny pigg vecka men det är fan så trött jag är. Laddad med massa frukost och kaffe, men blev om möjlig ännu tröttare av att gå upp och inse att jag faktiskt måste göra någt om det ska bli något av idag..

Kursintroduktion i ny kurs & gästträning på SATS står på schemat idag.