Sovit på fel sida. Vaknat på fel sida. Börjat dagen på fel sätt. men jag tog mig igenom den ganska bra ändå!

Jobbat har jag gjort större delen av dagen. Sålt jackor i massor. Vintern är här, det märks! Kul att folk satsar på kvalitè!

För att vara glad och trevlig expidit å kollega dränkte jag mitt kinkhumör i en påse godis innan start.

Har inte mått illa på 2, TVÅ!, hela dagar nu!!Yippie! Ätit både godis, kaka, pizza å annat trams som jag  i mitt gravida tillstånd fått sjuk avsmak för. Men igår och idag gick det ner utan problem. Illamåendet kanske är borta nu...??

Hoppas jag ska slippa det här illamåendet hädanefter! Och få tillbaka matlusten! Inte för att jag tänkt proppa i mig massa sötsaker, utan för att det är trist att aldrig vara hungrig och ha en magsäck likt en ärtas storlek.

Magsäcken måste krympa på något sätt! I vanliga fall äter jag mycket. Ja, överraskande mycket för att vara en tjej i min storlek. Men nu blir jag plötsligt proppmätt på hälften!

Och det är galet konstigt så smaken ändras. Mina största laster, kaffe, mörk choklad å äpplen, är plötsligt det äckligaste jag kan tänka mig (eller äpplen funkar väl lite ibland..)

Gott är numera potatis (gud vad spännande sak att äta!), fullkornsvälling, fil med banan, citrusar i mängder och annat skumt. Undra vad det beror på att smaken ändras så??

Löpvila dag. Slitna ben efter veckan, och långpasset som jag med möda genomförde i regnet igår.

Istället blev det jett kort pass på cykel inne, efter jobbet

60 min cykel med 25min tröskelintervall inlagt, + lite bål.

Hade egentligen tänkt köra ett crosspass styrka, men jag hade inte lust eller motivation för det. Får bli imorgen. Har inte cyklat på evigheter. Cykla inne är ju inte direkt det roligaste som finns, men idag kändes det som en perfekt aktivitet.

Hemma i boet igen överraskade min (rastlösa?)snart friska sjukling mig fullständigt. Vad har han gjort om inte:

*Handlat kattmat

*Rensat kattskit på gården

*städat

*städat bakom kylen

*fixat skrivaren

*städat köksskåp

*köpt rosor

*Lagat en fanstastisk kyckling och rotsaker i lergryta

...och lite till

Allt det skulle ta mig en vecka att få gjort!

Tänk om alla hade en sån fantastisk pojkvän! Men han är Min!;)

6.45 kort morgonpass på 42'med ben me fruktansvärd träningsvärk från styrkan igår. Det slarvas med styrka nu. Det slarvas med allt utom löpning. Är otroligt omotiverad till allt annat.

Efter blev det "hotellfrukost "(läs:lyxfrukost hemma) med min feberfrossande älskling.

Efter några timmar i zombiesovande tillstånd i skolan, tröttheten är hemsk just nu, var det dags för intervall.

17.00 37' distans, följt av 3x10min intervall. Är verkligen överens med mig själv om att det inte finns något som helst fokus på fart, mängd, prestation...just nu. Bara att underhålla och bevara kondition och löpform så länge det går. Bara njuta av löpninge och ha roligt. Men såj**la roligt är det inte alltid att inte känna igen sin kropp. Att vara ljusår från den vanliga orken och farten. Det där "lilla extra" existerar öht inte. Det är en märklig känsla att kroppen förändras, att bålkontrollen liksom är helt borta. Men spännande samtidigt. Lite sur var jag nog när jag kämpade ensam där längst bak. Tävlingsmänniskan i mig kan ju inte bara gå och dö ut. (det vore ju hemskt bara det!)

Motivationen att träna blir inte densamma när man inte går till passet med ett jävlaanamma att nu ska jag köra hårt, springa så fort, så långt i den farten,att inte ha något mål, inget lopp att träna för. Men jag försöker hela tiden se njutningen i att inte ha det nu. Det är en avkoppling i sig. Att kunna göra det som känns bra för dagen.

Och jag är faktiskt väldigt nöjd att jag körde passet. Det är så mkt roligare att träna med andra!

Nöjd är jag också över den fantastiska chili/mango kycklinggrytan jag just lagat.

Och nöjd och lycklig blir jag när jag tittar på min tvåbenta och min fyrbenta älsklingar som gosar här brevid!

Godnatt!

ag skulle börja blogga igen denna höst. Min egen, bland många, träningsbloggar, för att mina nära och kära och andra intreserade skulle kunna förlja mina framgångar och min vardag, i min satsning att komma tillbaka på banan när det gäller löpningen igen.

Klart, bestämt och beslutat var det: att säsongen 2010 skulle bli en satsning på bara löpning, främst mot att göra under 1.25 på halvmarathon.Efter två långa skadeuppehåll, vintern+våren 2006,samt vintern+våren 2008,samt triathlon och multisport tränande och tävlande inkluderat, var jag inriktad till tusen på att

lyckas göra en skadefri vinter om jag så skulle dra ner träningen till mini-mängd.

Och med ett tufft, jobbigt och påfrestande år ,där kriserna och tråkigheterna stått på kö för att utmana mig och de mina ,kände jag mig mer beslutsam, starkare, mer motiverad och mer medveten än någonsin om varför jag springer. Varför jag tränar, och tävlar, vart jag vill komma med det, och vilken otolig stor del det är i mitt liv och hur fantastiskt roligt löpning faktiskt är!

Och kanske det viktigaste; att det inte är allt, inte gäller liv och död. För mig är det livsviktigt att springa, men den livsviktigheten har fått en lite annan mening och vinkel.

Hur som helst blir det aldrig som man tänkt sig.

Nu kommer Ni, kära läsare, istället att för att få följa min väg mot 1.25 på Göteborgsvarvet i maj, få följa min resa mot något annat mycket spännande. Det är nämligen så att jag har en liten passagerare i magen, som planeras vara färdig att entra vår värld ungefär samma datum som mitt vår-mål i slutet på maj!

Målet med träningen blev nu plötsligt ett helt annat. Inga krav, ingen press, utan bara för välmåendet ochglädjens skull. Och självklart, ju bättre och längre jag kan hålla igång ju fortare är jag tillbaka på tävlingsbanan sedan!

Då säkerligen med ännu mer självdistans, diciplin och kommer nog uppskatta och värdera tränandet och tävlandet på ett helt annat sätt när jag har någon annan än mig själv att sätta i första rummet;)

Kul att just Du vill följa min/ vår spännande resa!