Ojoj,nu var det längesedan! Torsdag 29 april bloggade jag senast. Tänk om jag då visste att exakt en månad senare skulle jag vara mamma. Nu är han född, vår älskade Albert Ingemar Johnny Belforth. Allt gick bra, han är en pigg liten krabat och vi mår bra.Tors 27 maj när jag gick ut för att jogga/gå som vanligt på morgonen kände jag att det inte var som "vanligt" . Jogga gick givetvis inte och jag hade en lätt återkommande mensvärk. Hemtentan som låg och väntade fick vänta. Mycket riktigt fortsatte värkarna och blev starkare. Kl 17 fick T lov att komma hem för då var det inte lika kul att vara själv längre. Kämpade hemma hela natten, min plan var hela tiden att inte åka någonstans förrän tidigast 5 på morgonen, och det funkade ändå bra med andningen hemma. Kl 5.00 åkte vi in till förlossningen, men fick då valet morfindos för att få sova där eller åka hem. Fy tusan, det var ett besked som kändes som någon sa "Jag ska sprätta upp dig långsamt med en slö kniv". Jag hade verkligen trott att jag skulle få föda barn denna dag! Men vi åkte hem och det gick förvånansvärt bra hemma. Kunde tom äta lite och halvslumra i värkvilan.18.00 på eftermiddagen gjorde vi ett nytt försök, jag ville eg inte åka igen, ville absolut inte blir hemskickad igen, men vår kära granne övertygade mig om att jag skulle föda hemma om vi inte åkte Nu. 5.42 lördag 29 maj föddes Albert, efter ett drygt dygn på förlossningen och lika lång tid hemma. Klart det var tufft, men allt gick otroligt bra och jag fick verkligen min drömförlossning! Jag har bara positiva fantastiska minnen! Det hade dock inte varit möjligt utan min fanstastiska T och de 2 underbara barnmorskorna som stöttade oss. Jag hade verkligen nytta av det jag bestämt mig för att fokusera på innan, slappna av, andas samt att jag såg framemot det hela med spänning och glädje och inte kände någon rädsla eller skräck.

Han vägde 3125 g och var 50 sm lång och var och är pigg och stark.

Jag vet inte om man har någon nytta av att vara vältränad under en förlossning, kanske kanske inte? Men en sak är jag säker på: före och efter har man säkerligen en enorm födel att vara det. Min graviditet var, så här efteråt, helt fantastisk ju! har mått över förväntan bra, och kunnat hålla igång bättre än jag trodde till en början. Såhär exakt en vecka efetr fölossningen har min återhämtning varit otroligt bra. Var pigg från första stund och känner mig väldig stark i kroppen.

Än så länge finns inget fokus på löpning, promenader har jag kommit igång med från dagen efter, men löpträningen kommer få ta sin tid. Kommer inte ta ett steg för än jag känner att jag är helt redo. Men jag vet att när jag väl kommer igång så kommer jag komma tillbaka i raketfart! Jag längtar efter att träna och tävla så det kryper i kroppen, men Albert kommer alltid vara viktigare nu. Jag har en känsla av att få barn kommer att ha stärkt mig något enormt, både fysiskt och mentalt!